Tabarak besöker pappa i kyrkågården

Tabarak besöker sin far i kyrkogården
Redan vid ung ålder förlorade Tabarak sin far som blev martyr bland den Folkliga mobiliseringen. Första träffen med den nio åriga Tabarak var när hon besökte oss med sin mor i vårt kontor i Irak. Hon trädde in i kontoret med en sorgsen blick, ännu ett barn som fått sin oskyldiga rena lycka bestulen. Ännu ett barn som fått sin barndom tagen ifrån sig.
Hennes far var familjens inkomstkälla, utöver den förkrossande sorgen över förlusten me...d hans bortgång tillkom oroligheten för vardagens kostnader. De ansökte därför om ekonomiskt månadsstöd ifrån Alayn stiftelsen men deras besök hade skett sent vilket fick oss att undra, hur det kommer det sig att de inte besökte oss tidigare så att de inte ska behöva oroa sig och kunna få sörja i ro.
Mamman gjorde anspråk för att ge svar men hann inte tala innan Tabarak, som svarade:
”Vi åkte för att besöka min far i kyrkogården. Jag skrev ett brev till honom.”
Under tiden Tabarak talade om sitt brev fick mamman hjälp med det ekonomiska bidragen som hon ansökte om. Tabarak fick följa med till den psykologiska rehabiliteringscenter hos Alayn för att säkerställa hennes psykiska hälsa och kunna bidra med stöd ifall det skulle behövas i hennes situation.
Tabarak fortsatte berätta om brevet hon skrev till sin far, hon talade om att hon vid varje besök hon gör till sin far i kyrkogården så skriver hon ett brev. I brevet inleder hon med att hälsa på sin far, hon fortsätter med att berätta om sina tankar, hon talar om hur bra det går för henne i skolan för hon vet att detta gör hennes far glad. När hon är klar kysser hon brevet och lägger den vid hans gravsten. Hon lättar på hjärtat och uttrycker sin saknad, hon talar om hur hennes mor gråter varje natt av saknaden och önskar att han ska återvända.
När Tabarak kommer hem efter besökte i kyrkogården väntar hon ivrigt på att få ett form av svar ifrån hennes far för hennes brev hon lämnat vid hans gravsten. Efter varje besök lägger hon sig med förhoppningen att vakna till ett brev signerat ifrån hennes far under hennes kudde, men varje morgon blir återigen en besvikelse. Hon vägrar att förlora hoppet utan stärker sin tro på att hennes far hör henne och kommer svara på hennes brev så hon slutar inte skriva. Vid varje besök i kyrkogården skriver hon sitt meddelande på brevet, kysser den och lägger den vid hans grav, och varje natt lägger hon sig med förhoppningen att vakna till hans meddelande.